VÄGEN TILL SKOLAN
Jag sätter mig sömnigt på cykeln och börjar trampa. Det är en lång bit till skolan. Över en mil faktiskt. Det brukar blåsa mycket, så man blir trött. Men man ser också fina saker, till exempel en allé.
Det är vackert att höra löven prassla och fåglarna kvittra, om dom har vaknat alltså. När man har åkt förbi allén kommer man till Vänern. Att se vågorna brusa, och känna blåsten blåsa genom håret känns skönt och svalkande. När man kommer till dom dimmiga åkrarna, känner man hur världen krymper. Och jag ser skuggor av rådjur, harar och om man har tur någon älg. Men det är inte ofta.
Sen händer det inte mycket mer. Jag brukar åka med en kompis. När man sedan kommer till Radbyn, brukar några fler kompisar följa med. Strax innan skolan kommer vi till kyrkobacken. Då är det väldigt jobbigt att trampa upp för den. När man väl är uppe, då är det bara att åka ner för den i full fart. När man framme vid skolan, så är det bara att parkera cyklarna.
EN GLAD CYKLIST 5s LEKSBERG
