muralmalningar

Hej jag heter Arvid. En dag i maj så gick jag ut till min gula isbjörn med lime gröna ränder. Sen sa Frank som bor i min navel att vi ska åka till hamnen och köpa glass. Jag köper en glass var, min har bacon smak och Franks har purjolöks smak. Sen rider vi till kyrkan och där träffar jag Carl som har en cykel med jet motorer. Vi red till Ekudden och badade i bassängerna. Sen åkte jag hem och la mig.

Arvid 5A Högelid

Hej jag heter Urim. En morgon i maj så vaknade jag upp av att min enhörning som heter Marcelo slickade på mig. Han är 500 miljoner år. Han är vit och han har tre rosa stjärnor på magen, han har också rosa svans. Vi åt frukost och sen red jag på honom till skolan. Jag tränar med mon AK-47 i skolan i sju timmar. Jag rider hem och äter ett äpple med Marcelo varje dag. Tre gånger i veckan tränar jag Judo. Det är en kampsport som går ut på att kasta olika kast. Jag är bäst i hela klubben. Jag spelar också saxofon på musikskolan. Jag dör också varje dag inombords.

Urim 5A Högelid

I Mariestad har vi ett springvarv som heter springtime. Jag sprang det varvet förra året. När varvet startade så ramlade några i början och då råkade en fälla mig så att jag med ramlade. När jag skulle gå upp böjde jag lite på mina fingrar och precis då kom det en och råkade trampa precis över knogarna. Jag fortsatte springa men det gjorde väldigt ont så jag gick av vid hamnen. Jag började gråta så var det en som hjälpte mig. Vi gick till en ambulans som stod där. Dom sa att inget var brutet men när jag åkte in till sjukhuset två dagar efter. Sa dem att två fingrar var brutna så jag fick ha gips i några veckor. Jag har många bästisar. Men vissa är jag mer med än andra. Dem jag är mest med är Stina och Lisa. Dem jag inte är med så mycket är Simon och Isak. Den som jag är minst med är Elin. Ifall man är i Mariestad så måste man se hamnen och äta Klings glassen som finns i Mariestad. Det var Mariestad som kommit på den glassen eller en person som bodde här. I Mariestad vill jag ha ett stort varuhus med H & M, Cubus, Gina tricot, converse affär, Svea affär, stadium och pizzahut. På fritiden är jag med kompisar och tränar fotboll och gymnastik.

Linn Högelid  

Vakna Sebastian! Mamma ropar nere från köket.

Jag stiger långsamt och sömndrucket upp ur sängen och gäspar. Det är måndag, den jobbigaste dagen i veckan.

Jag tittar ut ur det dimmiga fönstret, det regnar utanför. Jag går nerför trappan men tunga steg. Min katt möter mig som vanligt längst ner i trappan. Han spinner och lägger sig på rygg och piper som bara han kan. Jag fortsätter ner för den mörka och raka hallen in i köket där mamma står och väntar. Tobias sitter och glufsar i sig sin frukost och smaskar högt.

Jag skyndar mig att sätta mig bredvid pappa och börjar ta för mig av frukosten medan pappa läser tidningen och dricker kaffe. Mamma donar i köket. Tobias avslutar sin frukost i hög hastighet och samtidigt så slukar han sin andra gröttallrik.

Jag äter upp frukosten och går upp på mitt rum. I sängen ligger min katt och sover. Jag gäspar och lägger mig bredvid honom och gäspar igen. Jag sluter ögonen och undrar hur länge jag får sova innan jag blir väckt av någon.

Jag reser mig igen och lägger kameran i fickan.

Tobias knackar på, jag öppnar dörren.

– Hänger du med till stan? frågar han.

– Nej, jag ska till hamnen.

Jag går till trädgården och fortsätter ut på gatan. Lövhagsvägen är en ganska liten och öde gata. Men när jag tänker på det är det vackert här och väldigt lugnt. Mittemot mig bor farbror Sven, till vänster bor min morfar och till höger bor en man man aldrig ser, mer än på kvällen. Hans hus är mörkt hela tiden. Läskigt!

Jag går ner till hamnen, den är väldigt fin! När jag går ut på en av uddarna, förbi några sportfiskare hittar jag en liten anka i gräset. Jag tar fram min kamera som jag alltid har i fickan. När jag tar ett kort skräms ankan iväg och kvar ligger nio små vita ägg. Jag tar ett kort men sedan blir jag bortjagad av ankan. Jag fortsätter att gå längs udden. Jag hittar en anka till men den låter jag vara ifred. Jag tittar ut mot hamnen och ser domkyrkan resa sig högt mot skyn samtidigt som den slår fyra slag med sitt vackra klockspel. Mariestad är en riktigt vacker stad!

 

Sebastian, åk 5 Högelid

Jag vaknade en morgon av att solen lyste i mitt ansikte. Jag gjorde en rostad macka med honung. Jag satte mig på balkongen och började äta på mackan. Då kom det en humla och åt upp honungen från mackan.

Då sa jag: ”DUMMA HUMLA.”

Humlan räckte ut tungan åt mig och flög iväg. Då blev jag så sur så jag kastade iväg mackan på en vithårig gammal tant.

Jag frågade pappa om han ville spela tennis med mig, det ville han så vi åkte iväg. När vi spelade fick jag en snedträff och bollen träffade en FÅGEL!!

När vi spelat klart åkte jag hem igen. Då ringde Maja mig och frågade om jag ville spela minigolf med henne, Beata, Alice och Elin. Vi cyklade iväg till Bäcken (minigolfen) och vi spelade minigolf och åt Klings glass och drack dricka. Beata spillde ut Elins dricka på Maja, haha.

Vi träffade ett jättegulligt lamm. Vi tog massa bilder på lammet. Då kom det myror som attackerade oss med svärd och pilbågar, jag blev NÄSTAN träffad.

Vi skyndade oss iväg till Ekudden, där åt vi Filur, det är en god glass! Elin och Beata badade, så kom det en LÄSKIG gubbe som ville kidnappa oss. Då gjorde Alice en taekwandospark på gubben. Då gav gubben oss 87979003 kronor. Då åkte vi till hamnen och köpte 38920 glassar, vi åt 30 stycken. Resten gav vi till Ann-Kristin och TjorvilorvBert (två änder). Dom åt upp alla utom 1. Precis då kom våran idrottslärare Henke förbi, då gav vi glassen till honom. Han blev jätteglad.

Då ringde mamma och sa att jag skulle hem för att det flög en drake utanför lägenheten. Jag cyklade hem i 121 km i timmen. Då sa mamma att hon bara skojade. Då skrattade vi jättemycket. Sen kom pizzan (som mamma beställt). Då satte sig hela familjen i köket och åt pizza tillsammans… Och mums vad gott det var!!

 

Julia Nilsson, åk 5 Högelid

 

Aj! Det ljudet hatar jag.

Jag tror det var 2005. Det var en dag på dagis. Jag var ganska liten då. Jag och en kompis gungade då tappade jag taget så jag flög iväg och landade på en sock med huvudet först så jag fick åka till sjukhuset men sen fick jag åka till Skövde. Där fick jag reda på att jag fått hjärnskakning och hjärnblödning. Jag låg på sjukhuset några dagar. Jag behövde nästan åka till Göteborg med helikopter men jag behövde inte göra det. När jag låg på sjukhuset då gjorde jag röntgen, den maskinen såg ut som en colaflaska.

Jag fick en korg med frukt, tidningar, bilder som de på dagis hade gjort själva.

Nu är mina intressen handboll och fotboll, jag är målvakt i båda sporterna. Mina kompisar säger att jag är jättebra i mål.

Jag mår bra efter skadan. Nu tränar jag några gånger i veckan. Jag tycker att Mariestad är bra men jag vill ha en ny handbollshall.

 

Jonathan, åk 5 Högelid

Wow! Jag hittade Justin Bieber av en slump på nätet och frågade lite på skoj om han ville komma hit till Mariestad hem till mig och bli bjuden på Klings glass, Mariestads bästa glass!

Några veckor senare, nästan 2 månader kom han till Göteborg och på vägen till Stockholm kom han förbi Mariestad och knackade på min dörr! Han frågade om jag kunde bjuda honom på glass nu. Det var så grymt häftigt så det var inte sant! Han tyckte det var gott men sen var han tvungen att åka vidare till Stockholm på turné.

Jag berättade i skolan men ingen trodde på mig! Jag blev ledsen och för varje dag som gick retade dom mig mer och mer, till slut slutade min bästa kompis vara med mig så jag hade ingen, verkligen ingen, att vara med. Sen efter ett halvår så brydde ingen sig om mig i skolan. Jag var liksom osynlig så jag bytte skola, till Högelid och fick jättemånga kompisar.

Jag fick 3 bästisar direkt fast en av dom var speciellt pålitlig, snäll, söt och rolig, hon var liksom bäst.

Efter ett tag så berättade jag om Justin Bieber och fler och fler trodde på mig. Jag blev verkligen glad.

 Puss Och Hej Leverpastej <3

 Julia, åk 5 Högelid

Det var en gång en ekorre som heter Ingvar. Han älskade äventyr och att ta reda på saker. Hans nästa uppdrag var att besöka Mariestad. Just nu var han i Lappland så han fick skjuts av en gås som hette Åsa. När de hade flugit i två dygn var de framme. Ingvar tittade ner på den vackar staden. Han såg många fina sandstränder och en stor vacker sjö. När Åsa släppte av Ingvar så hade han hamnat i hamnen. HAn tackade och sa adjö till Åsa.

Det första Ingvar gjorde det var att han kollade in alla fina områden nere i hamnen. Han började att gå mot gatorna och fick syn på ett jättehögt kyrktorn. Ingvar sprang åt kyrkan och när kan kom fram så gick han närmare. För att se mycket bättre så klättrade han upp i ett träd. När han satt där uppe såg han hela kyrkogården. Så Ingvar beskrev den så tyckte han att den var väldigt fin.

Men det fanns ju mcyket mer saker att se. Så han började gå mot Gamla torget. När han var framme vid Gamla torget så tyckte han också att det såg gammalt ut. Men det var väldigt många fina gamla hur. Han kikade in i fönstren på en del hus och i ett av dom så såg han en liten flicka som satt vid en stor laptop och spelade Gosupermodel. Oj, tänkte Ingvar. Vilka fina och bra saker alla barn har här i Mariestad. Ingvar hoppade ner ifrån fönsterkanten och gick till stora torget. Oj vad många affärer det fanns här. Åh vad gott med godis, sa Ingvar och kollade bort mot Hemmakväll. Ingvar smög bort mot Hemmakväll och hittade en Centerbit och åt pp den . Mmm va gott det var, när han kom t fick ha syn på en tjej. Ingvar gick fram och sa:
- Hej!
Flickan kolla ner på mig men hon svarade ialla fall - hej!
- Vad heter du? frågade Ingvar.
- Jag heter Wilma och jag älskar att spela innebandy.
Då tänkte Ingvar att det kanske var en bra och rolig innebandystad. Ingvar gick och klurade på det en stund tills han hade kommit till sjön igen. Då såg han en stor bro som hette Torsöbron.
- Oj, den var stor, tänkte Ingvar.

Nu hade Ingvar varit ute i Mariestad i två timmar. Ingvar började bli trött så han gick till första bästa träd och hoppade upp på en gren för att sova. Ingvar vaknade väldigt tidigt. Han gick tillbaka mot stora torget och gick mot Knallen. Det var ett litet köpcentrum. Jag skulle nog vilja ha det större om jag bodde i Mariestad. Men nu ska jag nog gå härifrån. Ingvar gick och gick och kom fram till Isstadion. Ingvar gick in och det var ganska litet mot vad många andra var. Jag tycker att det ska bli mycket större.

Nu hade Ingvar kollat runt mycket i Mariestad. Men nu ska han åka vidare till nästa stad. Men det bästa med Mariestad det var nog att staden är liten. För då är det enkelt att hitta saker.

Wilma Lundin 5k, Högelid

Mariestad
Jag bestämde mig en morgon att jag ville gå igenom Mariestad. Jag ville titta på alla olika grejer ordentligt. När jag kom ut så var det strålande väder. Solen sken och det var blått på himlen. Jag började gå upp mot kyrkan. När jag kom till kyrkan såg jag att det var väldigt många gravstenar där. Jag hade hört att kyrkan var ganska gammal.

Jag fortsatte en bit. Då såg jag att det var ett motionsspår där. Jag tänkte att det kan vara skönt med lite motion. Så jag gick hela spåret. Det är ett väldigt fint ställe att motionera på. Det ligger i skogen och det är en väldigt fin skog. När jag hade gått spåret så kom jag ut till en väg. Då såg jag en fotbollsplan. När jag kom närmare så såg jag att det var flera fotbollsplaner, stället kallades Lekevi. Jag gick vidare. Jag gick förbi en cykelaffär och förbi en matkiosk. Den kallades Ledsbergsgrillen.

När jag hade kommit ganska långt fram så såg jag att det var ett badställe som hette Ekudden. Jag gick in den vägen så kom jag fram till ett badställe. Det fanns både simbassänger och en badstrand. Det var många som badade. Sen gick jag samma väg som jag kom. Jag gick mot en bro men då såg jag en minigolfbana. Den heter Alhagen och är Sveriges äldsta minigolfbana.

Jag gick vidare upp på en bro. Då såg jag en staty av en oxe. Jag tror jag hört någon berättelse, det var en oxe som klev upp ur Tidan. Då var det någon som såg den. Oxen som klev upp ur Tidan blev Mariestads stadsvapen. Jag gick vidare mot hamnen. När jag kom till hamnen så köpte jag en glass och sen gick vidare och tittade på alla fina båtar. sen gick jag mot Stockholmsbacken. Jag gick börbi ICA och Pizzeria Valentino. Sen svängde jag och gick vägen, då kom jag till Isstadion. Brevid Isstadion så var det många fotbollsplaner.

Jag gick vidare ganska långt. Då kom jag till en stor skola som heter Högelidsskolan. Jag gick vidare. Jag gick in i en stig. Det var nästan som ett motionsspår. Jag följde spåret sen kom jag till en badplats. Den heter Snapen. Synd att jag inte hade med mig badkläder. Jag skulle gärna vilja avsluta min lilla resa med ett dopp i Vänern.

GUSTAV åk 5, Högelid

Jag tittar ut genom bilrutan och ser gården och ladugårdar susa förbi. Mitt hjärta tar ett litet skutt när vi parkerar utanför Mormors hus. Hon bor i ett litet vitt hus med STOR trädgård. Idag ska jag och mamma rida hos hennes grannar. Jag känner mig lite dum för att jag längtar mer efter att få rida än att träffa Mormor. Men dom tankarna försvinner när mamma säger åt mig att springa i förväg och fixa hästarna medan hon går och säger till Mormor att vi kommit.

Vi ska äta hos henne efter vi ridit. Jag skuttar ner till huset som ligger mittemot Mormors. Dörrarna till stallet är öppna. Och därinne  skymtar jag två hästar. Den ena heter Chivas och är den stor Nord-Svensk. Honom ska mamma rida. Den andra är en kolsvart D-ponny som heter Lizzette. Henne ska jag rida. Båda gnäggar snällt till mig när dom ser mig i dörröppningen. Jag börjar med att rykta Lizzette och efter några minuter så kommer mamma och börjar rykta Chivas. När vi är klara med det, så tränsar och sadlar vi. Sen rider vi.

Vi rider ut i skogen på små mysiga stigar. Det har nyligen regnat så man riktigt känner likten av fukt som  nu blandas med en varm höstdoft. Jag travar och skrittar om vartannat. Lizzettes mjuka jämna rytm får det att kännas som om jag svävar. Galoppera får jag inte göar för mamma. Jag har gjort det två gånger förut, men då på andra hästar. Mamma vågar inte låta mig göra det på hästar som jag inte ridit på så många gånger. Nu kan det säkert låta som om jag håller på med hästar hela tiden. Men så är det inte, jag rider bara någon enstaka gång. Men då jag gör det känner jag mig fri. Trots att jag har hjälm, trånga stövlar och en hård ridväst på mig.

Ridturen tar slut efter något som kändes som tio minuter fast nog egentligen var fyra timmar.

Det här var verkligen en dag i paradiset, tänker jag när vi släpper ut Chivas och Lizzette i hagen.

Linnea Eriksson  åk 5, Högelid

Jaaaa, den kom nu blir jag glad eller?
2 veckor tidigare. Jag gick upp ur min säng tidigt på morgonen. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna men jag kände mig sur men jag vet inte ad jag är sur på. Just det han, jag kan inte ens säga hans namn. Det var han som gjorde mitt liv eländigt. Men det ska jag berätta om sen.

Jag var på toa, när jag gick ut så stog min bror där och han sa "skynda skolan börjar snart". Lika morgonsur som vanligt. Sen gick han in op taön, När jag skulle ta på mig skorna så kände jag mig lite yr, jag sprand och knackade på dörren till badrummet och skrek att jag måste in på toa men min bror lyssnade inte så jag sprang till baksidanoch kräktes. Min pappa lät mig stanna hemma. När de gick så hade jag redan somnat. När jag vaknade så hörde jag något inne på pappas kontor. Jag tog på mig kläderna och tog min lampa som skydd ifall det kommer någon.

Jag gick ut från mitt rum men nu hörde jag att det var någon i tvättstugan! Jag blev rädd och gömde mig under soffan! Jag hörde att någon pratade! Det var två stycken! Jag hörde att en av dem hette Carl, han hade en mörk och elak röst. Den andra lät inte så läskig, men när jag hörde honom skrika så blev jag rädd. Hoppas de inte för tag på ritningen till den där saken.

Nej, jag hör att de slår sönder saker. De säger "vi måste få tag på ritningen så vi blir rika". Jag ska försöka smyga mig till mitt rum bakom bokhyllan in i rummet som är bakom bokhyllan, ta ritningen och springa ut ur huset. De gick till köket. Jag smyger ut från soffan in till rummet, tar titningen, smyger sakta till dörren som leder till baksidan. Men när jag öppnade dörren så hörde de mig! Jag sprang ut till skogen och gömde mig! Jag satt i skogen så länge så jag somnade.

När jag vaknade stog pappa där och sa "vad hände"?. Jag berättade allting. De fångade tjuvarna. Jag kom till polisstationen och där såg jag att det var hans föräldrar, han jag hatade, Det var Pelle, han somgjorde mitt liv till elände, men det orkar intejag tänka på. Min pappa såg ritningen och han tyckte om den. Så fem dagar senare komden.

Jaaaa, den kom. Nu blir jag glad. Det var ett nytt hus som hette Elverket. Där fanns allt, café, skateboard, music, datorer. Första dagen när jag gick in där stog Pelles familj där och kollade på mig.


Anonym,  åk 5 Högelid

Det var en gång en pojke som hette Adam och en flicka som hetter Moa. Båda bodde i Mariestad, Moa och Adam gillade kemi och experiment. Dom höll på att bygga en maskin som dom kallade framtiden. Dom var klara Fast den funkade inte. Då kom Moa på, vi behöver batteri. Dom provade med batteri, det funkade inte. Dom testade får-bajs och det funkade. Adam och Moa blev glada.

Adam och Moa packade mat och vatten, dom tog fyra flaskor med vatten. De ställde sig på maskinen och åkte iväg. Dom är framme.

-Oj, sa Moa. Kolla flygande bilar, portaler, robotar!
- Va coolt, sa Adam.
Dom kollar. Oj sa Moa - vi är efterlysta.
-Oj sa Adam och vi är i Mariestad. Det är massor av robotar som ser oss!
-Spring, Adam! sa Moa. Det kommer polisrobotar.
- Kom in här!
- Tack, sa Adam.
- Akta, sa Adam!
- Nej, var inte rädda, jag är en människa.
- Varför har du en mask?
- För robotarna tror att jag är en robot.
- Ät!
- Det är en bulle.
-Tack, sa Moa.
- Kom vi tar maskinen.
-Oj det funkar inte!
-Varför inte? Vi har inget får-bajs.
-Jag vet var det finns fårbajs! I en affär! 
Dom klär ut sig. Dom går ut nu.
-Det funkar, titta, där är affären.
Så vi har får-bajs! Kom.
Dom går tillbaka.
-Oj, se upp för grenen!
-Pang - aj!
-Polisrobotarna har sett oss, spring! sa Moa. Fort, ta fram maskinen! Lägg i bajset!
-Snart framme sa Moa.
-Vart är vi?
-I Mariestad!

Vi klarade det!

SLUT!

Henrik 5B, Högelid

Det var en gång en gås som hette Sofie. Sofie hade varit på många spännande ställen i Sverige men aldrig varit i Västergötland. Och efersom Sofie var en gås så fick det bli Vänern som hon skulle åka till. När hon hade flugit i trev dygn så var hon framme i Mariestad. När hon landade vid Glassmagasinet så satt det någar barn och åt glass. När barnen fick se Sofie så gav de henne en liten glasstrutsbit.
- Å tack, var har jag landat någonstans, sa Sofie.
- Du har kommit till Mariestad, sa ett av barnen.
- Vad heter du? frågade Sofie ett av barnen.
-- Jag heter Josefin och är 12 år. Jag gillar att spela Go supermodel och GThotel. På fritiden spelar jag innebady och är med kompisar.
. Jaha, men vet du åt vilket håll Sandviken ligger? frågade Sofie.
- Det ligger ditåt, sa Josefin och pekade åt vänster.
- Tac kså mycket och hej då, sa Sofie och flög iväg.

Efter tio minuter var hon framme vid Sandviken. Där fanns det en bra strand som man kunde bygga bo på. När sommaren var över och Sofie skulle flyga hem igen så flög hon över hela stden och ut mot hamnen och sa:
- Det här var en rolig sommar: Staden var rätt så liten så den var lätt att hitta i. Den hade fina sandstränder, fina skogar, bra cykelbanor och mysiga bostadsområden. Hoppas jag kan komma tillbaka nästa sommar för det här är en sommar jag aldrig kommer att glömma.

Josefin Jansson 5k, Högelid

EN VARM SOMMARDAG VAKNADE JAG OCH GICK NER OCH ÅT FRUKOST. När jag kom ner till köket satt redan mamma och pappa och åt frukost. De frågade om vi skulle åka ut med segelbåten till Lindökroken eller Brommö och sova över i båten en natt. Både jag och min lillebror vlev jätteglada och sa att vi ville åka till Lindökroken. Jag sprang upp till mitt rum och packade ner lite kläder och sms:ade min kompis Alice och frågade om hon skulle ut med sin segelbåt och hoppades på att hon skulle åka ut med båten till Lindökroken. Alice svarade att hon redan var ute med båten på Lindökroken och jag blev jätteglad!

Tre timmar senare hade vi åkt ut från hamnen med vår segelbåt och det bar av till Lindökroken. Det tog två timmar innan vi var runt kröken till Lindökroken och där är några klippor som kallas !Apbergen! för att när man åker förbi klipporna och det är människor där så ser de människorna ut som apor.

När man åker runt kröken så ser man bryggorna. Jag tittade efter Alice´s båt och såg den längst ut på bryggan, glädjen spreds i kroppen och jag hjälpte till att lägga till med båten och sedan gick jag upp till skogen som är på udden.

Jag ropade "Hej" till Alice och hon viskade "hej" tillbaka. "Varför viskar du?" frågade jag Alice.
"Det är något i den lilla busken där." svarade Alice och pekade på en jätteliten buske. Jag gick fram till den lilla busken och kikade in i busken. Jag såg fyra jättesmå grodor. Dom var bara 1 cm! Alice gick fram till busken och sa "Åhh! Så sökta! Vi bygger ett bo till dem!" Jag tyckte att det var en rolig idé, så vi byggde ett litet bo och så döpte vi dem.

På kvällen grillade vi tillsammans med familjerna och hade jättekul!

SLUT!

Beata Bergman, 5A, Högelid

Jag kommer aldrig glömma den dagen. Den var så underbar. Man såg när solen gick ner, Jag, familjen och in kusin åkte över Torsöbron. man såg när vågorna slog i land. Jag tänkte hur kul det skulle bli att hoppa på dom stora klipporna. På vägen dit såg jag i skogen en örn. Den satt på en gren och var ganska nära. Den var stor och var brun och vit. Jag såg den bara i en sekund, så det var inte så mycket. När vi kom egentligen till Torsö så åker vi till en plats där det finns stora klippor. Där finns det en vik där sjön kommer in. När vi äntligen kom dit gick vi till en jättestor klippa under ett träd och där grillade vi!

Vi grillade korv och bröd. När vi grillat då gick vi och badade. Jag simmade till en ganska stor klippa. Där satt jag och tittade på solnedgången. Det var häftigt! När jag satt där kände jag något konstigt. Det var på fötterna. När jag tittadener såg jag små fiskar som simmade vid mina fötter. Det kittlade. Jag simmade tillbaka. Vi plockade ihop våra saker i bilen. Sen åkte vi tillbaka. Det var sent på kvällen. Jag var nära på att somna men det gjorde jag inte. Jag tänkte på hela den här dagen och hur kul det var. Och till slut kom vi hem.

Zosia, åk 5, Högelid

Hej!
Jag heter Lukas. Nu ska jag berättta om en dag i Mariestad. Det börjar med att jag går nerför trappan och äter en jättegod frukost. Sen cyklar jag till skolan med min kompis Carl. Han och jag har jetmotorer på cyklarna så det går ganksa fort. Plötsligt så dyker det upp en stor lila drake med stora närborrar, Carl, som är lite modigare än mig tar sin cykel och kastar  upp i drakens ena näsborre. Draken öppnar munnen och man hör högt:

A-A-A-AAATJOOOO!! En stor hög av slajmigt snor med Carls cykel i landar mitt framför oss. Carl, som är mycket förtjust i ljusgrön gelé jublar och börjar vräka i sig snoret. Jag blir äcklad och försöker säga till honom att det är snor men som vanligt lyssnar han inte.

När han hade ätit upp så åkte vi vidare till skolan. När vi kom fram så hade vi musik. Det var jättekul. Sen när skolan var slut så följde Carl med mig hem. Då så satte vi på musik och dansade två danser. Den ena heter shuffle och den andra kallas för jumpstyle. Du behöver inte tro mig, Men det här är en vanlig dag i Mariestad.

Lukas Wallin, 5k, Högelid

Ajjj!!
Jag känner hur det värker i fingret. Jag tar min andra hand och öppnar bildörren så fort jag kan. Jag klämde mig. En tant går förbi mig på trottoaren. Hon tittar på mig, jag försöker hålla tillbaka tårarna. När hon är lite längre bort ifrån mig springer jag in till badrummet. Jag tittar på fingret, det är helt svullet.

Jag öppnar dörren och går ut till mamma och pappa i köket. Jag håller upp fingret och dom tittar på mig, pappa frågar vad jag har gjort. Jag svarade med att jag har klämt mig i bildörren.
- Gick det bra? frågar mamma
Jag nickade och gick ut på altanen och hämtade en badväska. Där lade jag ner badkläder och handdukar. Sedan tog jag en annan väska, där packade jag ner kudde, täcke, nya kläder och tandborste. Jag tar med packningen ut och ställer in det i bagaget i bilen. Där står också andra väskor med saker i. Amanda, min storasyster kommer ut med en väska i varje hand. Jag går in i vårat förråd och hämtar en luftmadrass och en badring. De mosar jag in i bagaget. Mamma ställer en väska med mat i på trappan. Hon går in i hallen igen och hämtar två till väskor som hon ställer på trappan.

Jag och min familj ska åka ut med våran båt. Vi ska sova över en natt också. Det är en motorbåt, men vi har också en roddbåt som man kan ha efter båten i ett snöre. Den ska heta Osten. Jag sätter mig i bilen. Sen åker vi, jag tittar ut genom förnstret. Jag ser en pool i en trädgård. Det är folk som badar där i.  Jag tittar framåt på gatan. Jag ser sjön. Sedan ser jag våran båt. Bilen stannar, vi går ur. Sedan springer jag fram till båten, går i den och sätter på mig flytvästen. Mamma och Amanda står på bryggan och ger mig och pappa väskor som vi lägger där i fram i båten. Sedan gick dom i. Vi knöt fast den lilla båten i den "stora", sedan åkte vi iväg.

Jag tittade ut mot sjön och tänkte: vilken fin stad Mariestad är egentligen, vi har nära till sjön, har en hamn, ganska många badstränder och fina blommor. Vi är på väg mot Hovden. Efter ett tag ser jag stranden vi ska till. Nu åker vi ganska långsamt eftersom det bärjar bli ganska grunt. När vi har stannat går jag ur båten och viker upp byxbenen. Jag går i vattnet mot stranden. Jag snubblar på en sten och ramlar omkull i vattnet!

Jag längtar till sommaren!

Av: Sandra  åk 5, Högelid

Hej jag heter Joel.
Nu ska jag berätta om en vanlig kväll för mig. Jag vaknar klockan 00.00. Jag tar på mig min dräkt. Hämtar mina vapen. Dags och sparka lite spökrumpa. Klockan 00.21 inget spöke i sikte. Klockan 00.22 går upp i min tonsäkra trädkoja. Får syn på en gast förmodligen här för att få sin hämnd men jag greppar mitt vapen siktar med mitt Acogscope jag har honom i sikte jag skjuter. Det låter pang gasten är sten död. Didi dång Level Up. Glömde berätta jag är i ett spel. Laddar mitt vapen får syn på en zombie laddar min shootgun. Springer fram till zombien sparkar och boom. Zombien är död. Tar fram min c4 fäster den på en byggnad. Sätter tiden på 30 sek springer bort från byggnaden. Det är tyst ett tag sen hör jag boom. Level Up.

Det var allt för mig. En vanlig dag alltså.

Av: Joel 5A Högelid       

 

Jaa! Vi ska till Dillö jättekul. Där ska jag bada och gå upp till bondgården och klappa kattungar och den sötaste katten är svart och vit. Ibland åker vi ut i båten och badar. Det är gött att bada. Min kompis Johan har också sommarstuga på Dillö vi brukar cykla på gupp och stegra. Ibland tar jag med mig en kompis ut till Dillö. Det är kul att bada på Dillö vi har en sten som är kul att dyka ifrån. En gång var jag ute och cyklade, och när jag hoppade på ett gupp så gick min cykel sönder. Styret flög av, sen flög hjulet av. Då blev jag jättearg och hoppade på cykeln. Sen fick jag bära hem skit högen. Som tur var har jag en till cykel på Dillö. När jag kom hem till sommarstugan tog jag en glass och satte mig på studsmattan och åt glassen. En gång gick jag upp till bondgården med min brorsa Pontus och min kompis Johan. Vi skulle klappa katterna, men sen kom bondens hund så det blev tråkigt. För hunden är elak mot katterna så vi klättrade upp på höbalarna. Jag tror det var fyra baler på varandra så vi hoppade ner det var jätte kul. Sen kom bondens fru och sa till oss.

Av: Rasmus Högelid  

 

Jag brukar vakna klockan halv sju. Jag bor på övervåningen och när mamma säger att jag ska komma ner då gör jag det. Då har mamma gjort kaffe. Jag tycker att kaffe är gott och jag brukar oftast vara trött när jag kommer ner. Då dricker jag kaffe, då blir jag pigg! Och föresten jag heter Adam. När jag ska till skolan så brukar jag Didde, Eric och Kalle flyga till skolan. Det är kul för att man ser över hela stan tillexempel fiskaffären, hemmakväll, lekevi, vänershof och hamnen. Jag brukar äta glass där. När jag är i skolan som heter högelid brukar jag lära mig saker och favorit ämnen är idrott och matte. Vi har bra fröknar på vår skola. På fritiden brukar jag cykla till lekevi och spela fotboll med kompisar som bor på andra sidan stan. När jag cyklar till lekevi brukar jag cykla en cykelväg nära mitt kvarter. Det är ganska långt från mitt hus till lekevi. Lekevi ligger på den andra sidan stan men jag gillar att cykla så det gör inget. När jag kommer fram så spelar jag fotboll på konstgräs och när jag kommer hem så brukar min pappa komma och hämta mig. Och när kommer hem så äter jag mat. Och sen går jag och lägger mig. Det var min dag i Mariestad.

Av: Adam Högelid 5A