En dag i Paradiset
Jag tittar ut genom bilrutan och ser gården och ladugårdar susa förbi. Mitt hjärta tar ett litet skutt när vi parkerar utanför Mormors hus. Hon bor i ett litet vitt hus med STOR trädgård. Idag ska jag och mamma rida hos hennes grannar. Jag känner mig lite dum för att jag längtar mer efter att få rida än att träffa Mormor. Men dom tankarna försvinner när mamma säger åt mig att springa i förväg och fixa hästarna medan hon går och säger till Mormor att vi kommit.
Vi ska äta hos henne efter vi ridit. Jag skuttar ner till huset som ligger mittemot Mormors. Dörrarna till stallet är öppna. Och därinne skymtar jag två hästar. Den ena heter Chivas och är den stor Nord-Svensk. Honom ska mamma rida. Den andra är en kolsvart D-ponny som heter Lizzette. Henne ska jag rida. Båda gnäggar snällt till mig när dom ser mig i dörröppningen. Jag börjar med att rykta Lizzette och efter några minuter så kommer mamma och börjar rykta Chivas. När vi är klara med det, så tränsar och sadlar vi. Sen rider vi.
Vi rider ut i skogen på små mysiga stigar. Det har nyligen regnat så man riktigt känner likten av fukt som nu blandas med en varm höstdoft. Jag travar och skrittar om vartannat. Lizzettes mjuka jämna rytm får det att kännas som om jag svävar. Galoppera får jag inte göar för mamma. Jag har gjort det två gånger förut, men då på andra hästar. Mamma vågar inte låta mig göra det på hästar som jag inte ridit på så många gånger. Nu kan det säkert låta som om jag håller på med hästar hela tiden. Men så är det inte, jag rider bara någon enstaka gång. Men då jag gör det känner jag mig fri. Trots att jag har hjälm, trånga stövlar och en hård ridväst på mig.
Ridturen tar slut efter något som kändes som tio minuter fast nog egentligen var fyra timmar.
Det här var verkligen en dag i paradiset, tänker jag när vi släpper ut Chivas och Lizzette i hagen.
Linnea Eriksson åk 5, Högelid
Vi ska äta hos henne efter vi ridit. Jag skuttar ner till huset som ligger mittemot Mormors. Dörrarna till stallet är öppna. Och därinne skymtar jag två hästar. Den ena heter Chivas och är den stor Nord-Svensk. Honom ska mamma rida. Den andra är en kolsvart D-ponny som heter Lizzette. Henne ska jag rida. Båda gnäggar snällt till mig när dom ser mig i dörröppningen. Jag börjar med att rykta Lizzette och efter några minuter så kommer mamma och börjar rykta Chivas. När vi är klara med det, så tränsar och sadlar vi. Sen rider vi.
Vi rider ut i skogen på små mysiga stigar. Det har nyligen regnat så man riktigt känner likten av fukt som nu blandas med en varm höstdoft. Jag travar och skrittar om vartannat. Lizzettes mjuka jämna rytm får det att kännas som om jag svävar. Galoppera får jag inte göar för mamma. Jag har gjort det två gånger förut, men då på andra hästar. Mamma vågar inte låta mig göra det på hästar som jag inte ridit på så många gånger. Nu kan det säkert låta som om jag håller på med hästar hela tiden. Men så är det inte, jag rider bara någon enstaka gång. Men då jag gör det känner jag mig fri. Trots att jag har hjälm, trånga stövlar och en hård ridväst på mig.
Ridturen tar slut efter något som kändes som tio minuter fast nog egentligen var fyra timmar.
Det här var verkligen en dag i paradiset, tänker jag när vi släpper ut Chivas och Lizzette i hagen.
Linnea Eriksson åk 5, Högelid
Kommentarer
Trackback
